Kapitel 4

Vikten av vinkeln.
 Och hur herr August Strindberg slår ut landets 3G-telefoni.

Det var mörkt när jag besteg min Monark och slängde mig in i den stora cykelormen som rörde sig ned mot stan. De flesta av oss hade inget lyse, det fanns några som fegade. Cyklister är ett stolt släkte i den här staden. Trafikregler är bara till för att hålla bilisterna på plats. Rött ljus betyder att är det ingen bil inom tio meters håll så kör. Det verkar som om det finns en oskriven regel som säger att vuxnas skallar är okrossbara och att oskyldiga, små barn bör ha hjälm när de befinner sig på en cykel. Barn kan ju få skallskador. Det finns ytterligare en oskriven lag därtill: Barn riskerar inte att mista några föräldrar i cykelolyckor!

Monarken hade åter en gång fört mig till jobbet och jag stod vid skåpet i omklädningsrummet och förbannade min doftande arbetsskjorta. Den överskred till och med mina normer. Jag drog på mig overallen över mina befintliga kläder och knallade i väg till fikarummet. Stämningen var lite avslagen, det verkade inte som om mina arbetskamrater uppskattade denna nya ljuva morgon.
Kalle sa, ”Oskar har du blivit frälst?”
”Nej, Kalle men jag har snackat med Strindberg.”
”Det är väl därför du ser så lycklig ut, somliga blir det av Jesus och nu kan man tydligen anlita Strindberg med”, tyckte Kalle.
”Du Kalle, jag kan inte leta fram någon figur som mänskligheten kan tänka på för att de skall blir lika optimistiska som du”, vräkte jag ur mig mot Kalles flinande ansikte.
”Gubbar det är dags att sluta med morgongymnastiken och börja jobba”, skrek halvbasen Johansson från dörren: ”Oskar du skall klippa i dag. Plåt finns inkörd och här har du listan.”
Stolarna skrapade och vi började vårt skift. Jag satte på mig hörselskyddet med radio och gick mot saxen.

Hydraulsaxen är häftig, den klipper igenom plåt som om det var papper. Den här plåten är bara sex millimeter tjock, så det är ingen match. När vi kommer upp till åtta millimeter då piper hon. Den räta vinkeln är A och O vid allt klipparbete. Den är lika viktig idag som på egyptiernas tid. Vem tusan går och tänker på nittio graders-vinkeln idag? Jag är så illa tvungen, så jag klippte några provbitar för att kolla att vinkeln stämde och det gjorde den. Sen började jag beta av min klipplista, men för att överleva tristessen så satte jag på radion.
”Åter ett mystiskt och oförklarligt avbrott för mobiltelefonnätet i natt över Sydsverige och södra Danmark”, meddelade lokalradion.
Tur att vi har en internetuppkoppling tänkte jag, för nu börjar snart den stora häxjakten. Radion fortsatte med, ”Samma typ av avbrott som skedde för tre veckor sedan, skedde nu igen och vid samma tidpunkt. All 3G- telefoni blev helt utslagen, katastrof. Vi har ringt runt till diverse experter och ingen har någon förklaring. Inte ens någon ufo-expert har hört av sig. Alla är överens om att det är ett stort mysterium.”Sedan övergick de till att diskutera det nya kultingrekordet för en sugga i Sövde.

 Eftersom jag arbetar på ett modernt företag så har vi tillgång till internet i fikarummet. Jag klämde i mig den goda matlådan framför datorn. Nu skulle jag se vad alla besserwissrar på nätet hade för uppfattning om fenomenet.
Danskarnas kommentarer gick ut på att så gick det när man förlitade sig på svensk teknik.
Börsanalytiker ansåg att detta inte borde påverka kursen för Ericsson-aktierna negativt. Men egentligen betydde det att de förmodligen skulle komma att sjunka.
En minister sa att det inträffade inte påverkade 3G-utbyggnaden på något vis.
Säpo hade inga kommentarer, det var inte deras bord. Vems bord det var visste egentligen ingen. Om det nu fanns ett särskilt bord för sådana bagateller.
En AMS-förflyttad lappgubbe som utlokaliserats till Småland sa sig ha spelat på trolltrumman vid just den aktuella tidpunkten. Det var magin i hans trumma som blockerade 3G-telefonin. En man från Ghana hade protesterat kraftfullt och menat att det var hans trumma som var boven i dramat. Trumman var nu till salu till högstbjudande. Utgångspriset var 5 000 $. Jag lämnade nätet och tog en bensträckare utmed kajkanten.

Sedan följde en riktig huligancykling hem. Jag for fram utan någon hänsyn vare sig till mina medtrafikanter eller mig själv. Jag skulle hem och läsa Strindbergs svar på gåtan om himmelriket. I en korsning blev det för mycket tutande och skrikande däck för att vara riktigt hälsosamt. Jag, Oskar Bengtsson, var bara någon kilometer från att få svar på mänsklighetens största fråga: Vad händer efter döden? Då duger det inte att bli krossad av en sketen BMW.

Taxen började hoppa på mig när jag störtade in genom ytterdörren. Han ville ut och kolla revirmarkeringarna. Jag ville kolla datorn. När han märkte att jag började ta av mig ytterkläderna, började det stora taxylet. Försök att stå emot ett taxyl! Går inte att göra. När jag sträckte mig mot jackan, slutade ylet. När jag började prassla med ”plocka-upp-bajs-påsen”, började svansen rotera. När jag hämtade kopplet försökte han forcera dörren. Sorry, herr Strindberg, du är tillfälligt besegrad av en tax.