Kapitel 42

 Något om hur Oskar och Siv tjänsterider och ett ytterst lokalt regnoväder.
Och har varje dator en hemlig ingång där det sitter en…? Snogeholm, en plats med ekar, bokar och en massa fula granar. Här skulle vi rida. Trots granarna är det ett underbart område. Stallbyggnaden var kolossal, byggd av stora stenar och rymde säkert ett fyrtiotal hästar. Det var en kompis till Sivs brorson som drev verksamheten och brorsonen hade väl inkasserat någon tjänst för annars hade vi inte varit här.Siv var annorlunda i dag: inte den bestämda, erfarna fyrtioåringen utan mera den förväntansfulla tjugoåringen, fnittrig och lite spänd. Intryckt ett par ridbyxor som säkerligen var vana vid ett par kilo mindre. Vi fick välja hästar. Jag tog ett mörkbrunt sto. Väl musklad med en hel del fullblod i sig. Jag hade hälsat på henne genom att försiktigt blåsa i hennes näsborrar. Hon hade glatt nickat på skallen. Jag var därmed godkänd. Ryktborsten svepte fram över hennes hals och hon njöt. Borsta, dra av skiten på ryktskrapan. Vid varje tag med borsten så växte pälsglansen fram och den ljuvliga hästdoften blev starkare. Kul att vara tillbaka.Stina, vår controller hade en yngre busig häst. Han hade problem med att hålla sig stilla i likhet med alla tonåringar. Siv red en äldre skimmelvalack och de såg ganska nöjda ut bägge två. Vi vuxna skrittade iväg över stallplanen medan tonåringen dansade omkring. Uppenbarligen ville han göra två saker på en och samma gång, vilket betydde: ut och sträcka på sig och stå vid krubban. Stina löste det enkelt, la spöet bakom sadeln och såg till att hästhuvudet riktades på skogen och så bar det iväg med dunder och brak. Vi hade bara att följa efter och efter hundra meter insåg unghästen att det inte var krubban som gällde så vi kunde övergå till skritt. Jag bara satt och kände hästen jobba under mig. Lät hästen flytta mina skinkor fram och tillbaka, fram och tillbaka. Stora lugnet infann sig och jag såg den första ekorren på många år. Plötsligt skuttade ett rådjur över vägen, hästen tog ett hopp åt sidan och jag fick kämpa för att hålla mig kvar i sadeln. Stina vände sig om och flinade, hennes häst hade gjort samma sorts skutt, men hon hade suttit som gjuten i sadeln. Det är skillnad på amatörer och proffs och det gick inte att låta den rogivande skritten lura en. Stoets trav var inte hennes starka sida, så det kändes skönt när vi la i galoppväxeln och galopperade uppför en lång sluttning. Hon bara rullade fram. Rätade jag upp mig så kortade hon galoppen, detta var vad hästen älskade och Siv hamnade långt efter, unghästen med. Det var häftigt och häftigare skulle det bli. Stina pekade ut ett antal stockar som vi skulle hoppa över. Jag först, sedan skulle hon komma väldigt nära med unghästen så han fick lite hjälp med att bestämma sig.”Hon är säker. Du bara styr henne rakt mot hindret och är alldeles stilla med kroppen, så fixar hon till det,”sa Stina.Jag la i galoppväxeln och styrde henne mot den första stocken hundra meter bort. När hon fick syn på hindret blev hon ivrigare. Jag strök henne över halsen som en bekräftelse på att vi skulle göra det och siktade på mitten av den massiva stocken. Bakom mig hörde jag unghästens dundrande. Han verkade lite okoncentrerad för jag hörde Stinas kommentarer om hans uppförande. Stocken växte fram. Galoppen blev annorlunda, mera samlad och så flög vi och jag var kvar på hästen men hon skakade lite på huvudet de första galoppsprången efter landningen. Min eftergift med tyglarna i språnget var dessvärre inte helt förstklassiga, men när vi hade hoppat alla de tio hindren så hade den blivit bättre och jag hade mjölksyra i kroppen medan damen under mig tycktes undra: ”var är nästa hinder?”Nästa övning blev en halvtimmes skritt genom den svala bokskogen ned till sjön.”Hur var det Siv?””Härligt, detta var en säker herre och han har inte bråttom som din dam. Ska du ta upp ridningen igen?””Nej, det blir för sällan så här. Men det kunde vara kul att göra detta oftare. Få se vad Stina har hittat på.”Vi skrittade ut i vattnet. Unghästen var lite skraj för att gå ut i vattnet och började konstra.”Siv, Herbert älskar vatten. Du tar täten och rider rakt ut tills det går upp på knäna, sedan rider du bort mot udden och i land. Oskar, du följer Siv. Ni skall vara draghjälp åt den här fega grabben.”Herbert, knallade utan tvekan rakt ut i sjön. Min dam behövde lite extra skänkelhjälp, sedan fann hon sig i att bli blöt om hovarna. Unghästen tyckte det var otrevligt att vara ensam och satte försiktigt ned hovarna i vattnet. Rädslan att vara ensam avgjorde, så han skrittade ikapp oss och tyckte nog att detta var roligt.”Trava, Siv!”skrek Stina och vi travade runt udden och upp på land.”Bra, tack för hjälpen! Han behöver lite draghjälp när han skall ut i vattnet. Har ni tid med en sväng till? Bra, skritta ut en bit, sedan vänder vi, går upp igen och sedan på det igen. Går det bra så travar vi ut. OK?”  Siv tog täten, min dam funderade lite och unghästen tycke att det var ganska schyst. Travsvängen gick kanon för oss alla”Kommer ni tillbaka om fjorton dagar så kan vi pröva att galoppera ut i vattnet? Nu skrittar vi hem! Idag har de fått arbeta ordentligt.”Det var inte bara hästarna som hade arbetat, vissa av mina muskler måste ha varit pensionerade ett bra tag. Vi spolade av hästarna och stoet rullade sig behagligt i halmen när jag släppte in henne i boxen, sen reste hon sig och skakade sin eleganta kropp. Kom fram till mig och buffade mig i bröstet. Jag var godkänd.”Har du käk i korgen eller skall vi gå på Slottet, Siv?””Käk och käk, det är en picknickkorg med lite av varje . Vänta ett tag så skall jag gå och byta om.”Jag klappade stoet och tackade för oss och sa att jag skulle höra av mig om ridningen om fjorton dagar.”Kör ned till sjön! Där var det fint,”sa Siv som nu var klädd i en bomullsklänning dekorerad med fjärilar.Det var ordning och reda med denna dam. Efter ett visst sökande efter den perfekta platsen för filten och en redogörelse för vad den italienska picknickkorgen innehöll och i vilken ordning allt skulle ätas, slängde jag mig på maten och i god luthersk anda så lät jag maten tysta munnen. Proppmätt, la jag mig på rygg och stirrade upp i ekträdets lövverk.”Vilken kanondag det har varit, Siv. Tack för allt som du har fixat. Kunde inte ha gjort det bättre själv.””Du Oskar, bli inte kaxig, det passar dig inte. Det var jättekul. Det var bara tur att jag fick reda på det här stallet. Brorsonen har hjälpt ägaren i några hästaffärer. Han är ganska nyttig att ha till handa. Det var hans tack för att han fick ta hand om media. Klienter kommer med förfrågningar på löpande band om hans tjänster och … Somnar du?””Nej visst inte, jag bara slöt ögonen för att höra dig bättre. Du såg underbar ut till häst. Djärv och beslutsam.”Sanningen var att det inte behövdes mycket för att jag skulle somna.Sivs telefon ringde och det var tydligen viktigt. Hennes röst blev otydligare och otydligare och till slut var den borta. Vilket nog måste innebära att jag faktiskt sov.Något kittlade mig på kinden, men när min hand försökte få tag på det så var det borta. En varm, lätt fuktig fjäderlätt vind svepte in kinden och kittlandet kom tillbaka. Känslan av att någon var väldigt nära mig, att någon ville mig något, borrade sig ned i sömnen och fick mig att svinga mig upp till ytan. Vid ytan väntade ett par glittrande ögon och en bred mun, som blåste den fjäderlätta brisen över mig. Läpparna var på väg mot mig och de lockade. Jag kände hennes tunga förväntans fulla bröst mot mitt bröst.”Herr Strindberg, din väderguru kunde väl ha hållit inne med sommarens stora oväder, bara ett litet tag till eller nöjt sig med ett litet duggregn,” tänkte jag medan vi samlade ihop grejorna och sprang till bilen i ett makalöst störtregn.”Sätt på värmen fort! Fy tusan vad kall jag blev. Vilket regn och det kom ytterst olämpligt precis när vi skulle börja med desserten,”sa Siv med ett stort varmt leende och gav mig en puss. Jag letade fram en pläd och svepte in henne och sen riktade jag bilen mot Staden. ”Vi måste pröva det igen,”sa Siv när jag släppte av henne vid hennes bostad.”De ville att vi skulle komma om fjorton dagar, för min del låter det OK. Nu far jag till kontoret och kollar in läget.”Inga mystiska bilar på parkeringen, ingen kall bris for runt mina ben. Det var ingen bris alls. Kontoret var tomt, ingen telefonsvarare blinkade. Jag kunde åka hem, i stället var jag dum nog att slå på datorn och kolla mailen. Där var det fullt. Hej OskarEn klass har löpt amok, de tror visst att skoldemokrati betyder att de kan bestämma över allt som har med skolan att göra. I vanliga fall hade vi löst problemen genom att kalla in lite extrafolk och hålla lite specialundervisning, men nu kan vi inte det. Kan vi inte köra igång vårt projekt direkt på HIU3c direkt? Jag bifogar alla klassers schema och vilka klassrum dom använderHälsningarBertil Bertilsson Hej BertilVilken dag! Har varit ute och ridit i flera timmar, mycket galopp och hoppning över diken och stockar.Ni kommer inte att ha några större problem med klassen i morgon men min mentor kommer att vara ytterst demokratisk. Någon Rektorsdemokrati kommer han inte att tillåta. Han behöver inget fack, eller någon arbetsplats och struntar helt i datorer så han kommer inte att belasta era IT-tekniker.HälsningarOskarOm detta visade sig fungera så skulle det revolutionera skolan. Gamla lärarandar kunde göra comeback med friska krafter och slippa allt kringarbete. Bara koncentrera sig på att ungarna lärde sig något och ge dem en inriktning i livet.Tjorvet med att någon ständigt övervakade oss var ett problem, dels att någon var inne och rotade i datorerna. Dels att de läste alla mail. Vore jag världsledande tillverkare av operativsystem och fick stora skattelättnader i mitt land som tack för min omfattande export. Föreställ dig det! Om då mitt land, som möjliggjorde att jag kunde bli världsledande, stod inför en historisk kris, där terrorismen hade förkunnats vara ett större hot mot nationen än fattigdomen, arbetslösheten, urusla skolor och skurkaktiga direktörer, skulle jag då tveka en sekund inför att lämna mitt bidrag till kriget mot terrorismen? Skulle jag neka nationens säkerhetstjänst att få en liten privat ingång till operativsystemet? En ingång som skulle möjliggöra att staten kunde oskadliggöra en blivande terrorism innan den ens börjat tjänstgöra. Skulle jag inte se det som en väntjänst till den nation som stöttar mig i vått och torrt?Varför skulle inte alla användare av vårt operativsystem bidra till våra barns säkerhet och framtid? Som avknoppning kommer alla barns framtid i världen bli bättre.Kunde det vara så, Oskar, att denna dator du sitter framför har en hemlig ingång som någon hemlig underavdelning till CIA springer in och ut genom och kollar vad du tycker och tänker. Ganska magstarkt, men det skulle vara effektivt och stämmer väl in i tidens tänkande. Får lov att skicka ett mail till programmerar-anden så att han får undersöka fallet. Han kommer säkert att gilla uppgiften. Han har klagat på att det har varit dåligt med riktigt spännande uppgifter för honom på sista tiden.