kapitel 3

Hur man fixar en internetuppkoppling till himmelriket.

Jag svävade fram efter att beslutet var taget. Jag och August Strindberg skulle chocka världen och konsekvenserna var inte alltför lätta att överskåda. Kanske kunde vi få ett uttalande från något helgon om att han/hon hade alla benen i behåll och att de som låg i relikskrinet var från någon moster. Vilken kalabalik det skulle bli! Jesuitmunkarna skulle komma störtande. Som vanligt hade jag hoppat ett par kapitel framåt i händelseförloppet. Åter till verkligheten. Hur skulle jag skapa en permanent förbindelse till herr Strindberg och hur, rent tekniskt, kunde han få kontakt med mig? Kanske var det trots allt fråga om en engångshändelse.

OK, att någon försökte driva med mig var en tanke som fortfarande fanns i min skalle. Därför måste kostnaderna i början vara små. Jag tänkte skapa en egen server med hjälp av en gammal dator. Registrera en webbadress och lägga upp den på min server. Då kan vi börja mejla med varandra, tänkte jag. Vi skulle slippa störande avbrott på mobilnätet. Jag tog en sjukdag till. Visserligen var jag pigg som en mört och först vid benbrott brukar jag sjukskriva mig, men detta var till gagn för nationen, mänskligheten, tillväxten och jag trodde inte finansministern skulle bry sig.

Webbadressen blev www.aguststrindberg.nu. Servern funkade och jag hade skrivit en kortfattad anvisning angående hur herr Strindberg skulle koppla upp sig mot nätet och hur han skulle skapa ett mejlkonto. Jag var redo för herr Strindberg och tillbaka på jobbet.

Jag jobbar som svetsare och hustrun är barnläkare, en mycket lyckad jobbkombination. Det var inte lätt att glida omkring som vanligt på jobbet, och hålla käften om mina upplevelser. Lunchrummet dominerades av intresset för kvällens match och det underlättade för mig. Det var bara att köra på i vanlig stil, ”att allt gott kommer från Stockholm och att Djurgården skulle asfaltera Stadens lag.”Kalle konstaterade att jag var fullt frisk och odräglig som vanligt. Jag sa inte emot honom utan gick ut i svetshallen och började bränna elektroder, som om jag jobbade på rakt ackord.

Det var helt nya procedurer vid sängdags. Först kolla att mobilen var laddad. Gå igenom kom-ihåg-listan med alla instruktioner till herr Strindberg och se till att servern gick som den skulle. Min hustru stirrade undrande på mig. Hon ångrade säkert att hon inte hade läst mer om åldrandets psykologi, men jag hade ännu inte fått några diskreta förslag, om att den och den hade en ledig tid då och då eller, ”skulle jag inte ta chansen? Alla blir vi ju äldre.”

Min hustru Britta, henne fastnade jag för på grund av hennes granna näsprofil. Plötsligt satt tjejen jag hade tjuvtittat på i stolen bredvid mig. Tweeddräkt, pillerhatt i kohud, näsprofilen och ett ”hej får jag sitta här”. Har nu blivit trettiosex år och en massa ”hejsan”. Jag funderade på hur hon skulle klara av detta projekt. Man blir ju inte mer sociala när man slänger sig in i ett så vansinnigt och eldfängt uppslag som direktkontakt med himmelriket. Håller jag bara fast vid vissa grundläggande rutiner som att gå ut med hunden, fixa middagen och köra dammsugaren, så skall nog detta också gå vägen.

Äntligen en natt väcktes jag av mobiltelefonen. Samma tid som förra gången och Britta grymtade något om att ”nu fick det vara nog”, Jag tassade iväg till arbetsrummet och svarade.
 ”Hallå det är August Strindberg”, dundrade det i telefonen.”Är det Oskar Bengtsson?”
”Ja visst”, lyckades jag klämma fram.
”Jag har ringt i flera dagar. Varför svarar ni inte människa? Jag har en mängd nyheter att förtälja er om. Jag har gjort ett utkast till en ny roman och de tre första kapitlen är klara.”
”Bäste herr Strindberg ursäkta att jag avbryter er. Men jag har gått och väntat på ert samtal i en vecka. Av någon outgrundlig anledning så får ni bara kontakt med mig vid en viss tidpunkt.”

Det är inte lätt att avbryta en Strindberg som har fått upp farten, än mindre få honom att lyssna på någon annan.

Jag tog sats: ”Nå, herr Strindberg , är datorn på ?”
”Självklart herr Bengtsson, den här gudomliga manicken går dygnet runt.”
”Ja, herr Strindberg vi skall alltså nu skapa en internetförbindelse för er. Då får vi kanske fastare förbindelser med varandra och får umgås brevledes. Är ni med på det.”
”Givetvis herr Bengtsson, detta skall bli intressant.”
”Då så, herr Strindberg , på dataskärmen finns det en liten bild av en dator och en text som heter Min dator. Ställ musen över bilden.”
”Klart herr Bengtsson.”
”Nu dubbelklickar ni med vänster musknapp. Förhoppningsvis skall det nu dyka upp en liten bild, sådana här småbilder kallas för ikoner inom datavärlden, som heter fjärranslutning.”
”Det finns en ikon som heter fjärranslutning.”
”Bra herr Strindberg , klicka på knappen Nästa. I den tomma rutan fyller ni i namnet Origo, sedan klickar ni på knappen nästa. I rutan för riktnummer skriver ni 040. Nästa ruta 1234567 och i rutan för land klicka på Sverige. Klicka på Nästa och sedan på Slutför.”

Ni skall ej behöva genomleva hela installationsprocessen men jag kan meddela att det gick bra. Himmelriket tycktes inte ha påverkat herr Strindbergs mentala kapacitet i någon negativ riktning.

Jag stod inför ett historiskt ögonblick, det första mejlet till himmelriket. Vad skulle det nu innehålla? Självklart, ”hur är det i himmelriket, finns det något helvete?”Jag tryckte på skicka-knappen och mitt mejl for iväg på en både lång och krokig resa.
”Hallå, herr Strindberg är ni där?”
”Ja, jag är kvar. Jag satt och pillade på datorn och nu läser jag dagens Aftonblad. Mycket intressant.”Karlen hade lyckats komma ut på nätet, man trodde ju annars att folk skulle bli virrigare med åren.
”Jättebra herr Strindberg , högst upp på er skärm så har ni en brevikon. Klicka på den.”

”Aha, ett brev från er Herr Bengtsson. Ämnet ni har valt för vår första korrespondens är verkligen intressant. Jag återkommer i frågan.”

”Men herr Strindberg, ni måste ha min adress. Högerklicka på brevet. Sedan klickar ni på Lägg till avsändaren i adressboken. Kan ni inte skicka mig ett provmail innan telefonförbindelsen bryts?”
”Herr Bengtsson, det verkar ganska enkelt. Jag skall pröva.”

Jag satt och fånstirrade på min skärm och undrade om symbolen för nytt meddelande skulle dyka upp och när den kom och jag såg att August Strindberg var avsändaren så gick luften ur mig och jag vacklade mot min ljuvliga säng.